Annas blogg

Igår begav jag mig direkt till stallet efter arbetsdagens slut. Såg fram emot en ridtur i skogen i solskenet i det härliga höstvädret. Fick med mig Carina och hennes häst och vi bestämde oss för att rida över stora vägen så hon kunde visa mig lite nya ridvägar. Vi pratade om våra hästar och jag sa att jag var så glad över (och förundrad) över att Sixten alltid varit så lugn även när man ridit i grupp och inte bockat en endaste gång med mig. Det skulle jag inte ha sagt. Vi red ut på en stubbåker och Carina red framför och började galoppera och vi hängde på. Då tyckte tydligen Sixten att det var jättelajbans och att han ville bevisa för mig att han kunde för då kom ett litet bocksprång. Förvåning från min sida men jag tyckte inte det var så farligt. Efter ett tag vände vi och på hemvägen red vi ut på åkern igen och tog en galopp. Och plötsligt känner jag hur vi far upp i luften och jag lättar lite från sadeln och jag hinner tänka "shit nu åker jag av" en kort sekund men jag landar i sadeln igen och lyckas återfå balansen. Återigen har jag alltså lärt mig att man aldrig ska säga "han gör aldrig" eller "jag blir aldrig sjuk" eller liknande saker för då händer det ALLTID.