Lastträning

Idag kom Samitas ägare ut till stallet för att lastträna med mig och pålle. Jag hade satt på mig hjälmen och säkerhetsvästen för jag förväntade mig samma beteende som när vi hämtade henne för 1,5 vecka sen. Men tji fick vi för hon gick rakt in nästan på en gång! Helt otroligt. Sist stod hon på bakbenen och höll på över en timme innan hon gav upp. Nu var problemet istället att hon hade lite för bråttom ut och bestämde själv när hon behagade gå ut så vi hann inte  få dit bakbommen innan hon var halvvägs ute. Då övade vi på det, att hon skulle stå kvar tills hon fick kommandot "backa" och inte få panik för att vi höll emot lite i grimman. Till slut gick det att få henne att stå kvar. Hon var så duktig :)


Otäck incident i stallet

När jag kom till stallet i söndags kom Nina och några andra springande mot mig och ropade (det man fasar för att höra) nämligen: "Ring veterinär och brandkår"! Och jag svarar: "Varför då? Vad har hänt"? och känner en otäck orosklump växa sig i magen. "Bara det inte är min" tänkte jag. Det visade sig att det var Frodo som under lastträningen vänt sig i transporten och rest sig på bakbenen så huvudet slog igenom taket. Och där fastnade han med huvudet utstickande som ett periskop. Men ganska snart fick ägaren och medhjälparen lös honom och de kom gående tillbaka till stallet till synes oskadda. Han hade tur den här gången Frodo. Andra gånger har hans ägare berättat att han gjort likadant och skadat sig illa och behövt  veterinärvård. Tyvärr tycker ägaren att detta problem är så stort så han ska avlivas på torsdag. Hon har kämpat med honom i tre år och det blir inte bättre.  

Lördag

Var ute och gick med Samita och efter det longerade jag henne på volten. Det visade sig att mina inspänningstyglar var alldeles för långa så de gjorde ingen nytta alls. Hon är så liten! Men, vilken fin trav hon har med lite swung  såg jag nu:)    

Här är hon i boxen



När jag skulle hämta henne från hagen kom hon och ville gå in medan de andra stod kvar och betade. Hagen ligger under en kraftledning och när jag skulle sätta på grimman tror jag metallen blev elektrisk för hon ryggade undan flera gånger. Hon blev lite rädd för mig som utdelade stötar bara sådär, så hon gick undan. Till slut fick jag tag i henne och lindade grimskaftet runt ansiktet som en grimma. Ska köpa en repgrimma imorgon så hon slipper det där, den innehåller ingen metall.

Samita hämtad nu :)

I onsdags körde vi över nya foderhästen till mitt stall, ägaren och jag. Det visade sig dock att Samita inte alls var särskilt sugen på att kliva in i transporten. Hon visade sin motvilja genom att stegra sig upprepade gånger, vilket är en rätt otrevlig ovana för den som håller i grimskaftet. Men efter en timme så gick hon faktiskt in och stod snällt kvar så jag kunde sätta fast bommen bak. Jag blev lite förvånad faktiskt, trodde att det skulle ta ett par timmar till med tanke på hur hon betedde sig...

Hon är ovan helt enkelt och har inte blivit lasttränad som unghäst så det är ett jobb jag har framför mig. Men enligt mig finns det inga omöjliga fall så det ska nog bli bra. Men sätter nog på hjälm och säkerhetsväst för säkerhets skull.

Samita har varit väldigt lugn och harmonisk trots att hon bytt miljö och verkar trivas. Igår gick vi en promenad och sen satt  jag upp och travade lite på ridbanan. Traven känns himla fin. Imorse släpptes hon ihop med två andra nya ston och det gick lugnt till. Idag ska jag och Monika rida ut lite senare ikväll, ser fram emot det :)

Imorgon kommer nya hästen :)

Åhh vad spännande det ska bli att hämta hem Samita. Hon kan vara lite svår att lasta enligt ägaren så håll tummarna att hon känner för att kliva in i transporten lite kvickt. Hon är bara ovan, har stått länge hos uppfödaren och sin mamma och inte gjort sådana saker särskilt mycket. Med lite träning blir det nog en baggis. Kul, kul :)

Men vad jag saknar Sixten...tänkte på honom idag och grät lite faktiskt. Jag undrar om jag kommer att hitta en häst som honom igen. Han var så speciell, min drömhäst. Vacker och så rolig att rida. Ville alltid göra sitt bästa. Tror inte riktigt att jag fattat att han är borta..

Ska få låna Samita

Har hittat en foderhäst på annons som är halvsyster till Sixten, de har samma pappa! Har provridit henne och hon har gått igenom veterinärbesiktningen så nu är allt i princip klappat och klart :)
Ska hämta hem henne onsdag nästa vecka.

Hon är svettfux, 1,62 i mkh och född 2003. Hon är inte i full kondition och styrka just nu men när hon fått det hoppas jag på att vi ska träna och tävla i både hopp och dressyr. Det ska bli så roligt!


Nu är det gjort

Fy vad jobbigt det har varit och är fortfarande även om det känns lite bättre idag. Igår togs han bort min älskade fina häst. Jag mådde så dåligt, speciellt timmarna före. Stallägaren ställde upp och tog hand om alltihop. Är så tacksam att jag slapp vara med, hade nog inte fixat det. På kvällen innan var jag där och tog farväl. Nu vill jag bara minnas det roliga vi haft ihop.

Avsked

Jag är så bedrövad och ledsen så jag inte vet vad jag ska ta mig till. Igår var jag med Sixten på kliniken och tyvärr var han precis lika halt som sist...Fick beskedet jag bävat för, han blev utdömd. Nu har vi gjort vad vi kunnat, behandlat och låtit honom vila i många veckor och det blev inte ett dugg bättre. Jag märker på Sixten att han inte ens vill gå när man är ute med honom, det gör förmodligen för ont. 

Fyllde i alla papper till försäkringsbolaget på kliniken och veterinären skulle bifoga journalerna. Tur att maken var med så jag hade någon att krama och få tröst av. Grät hela dan och var nog i chock för jag frös och blev helt slut mentalt. Nästa vecka ska det ske, det känns så tungt... 

Bokat återbesök 16 april

16:e åker jag med Sixten på återbesök igen till hästkliniken. Då trodde veterinären att hon kunde säga lite mer exakt hur prognosen framåt ser ut beroende på om han är ohalt eller ej.  Vad för slags träning och intensitet han kan hålla för.  Vi har iallafall börjat med promenader vid hand i måndags, en kvart om dan. Han går i vanlig hage också. På lördag tänkte jag börja varva med att sitta upp och rida också vilket vet. tyckte. Pålle har vilat i 7 veckor nu så det ska bli roligt att få rida lite även om det bara blir promenadtakt och korta turer. Våren är här och nu vill man verkligen kunna njuta av det fina vädret från hästryggen :)

Återbesök kliniken idag

Idag var jag och Annika på kliniken och tyvärr såg det väl inte så mycket bättre ut. Positivt är att han är mindre halt på vänster fram på mjukt underlag när man longerar.  Höger bak var detsamma och när han travar på stallgången haltar han fortfarande lika mycket vä fram. Han blev återigen sprutad i alla fyra lederna och ska vila i fyra veckor med lite skrittpromenader. Efter det är det dags för återbesök igen och då kommer veterinären kunna säga hur det blir.

Matilda hade feber igår igen när maken hämtade henne hos dagmamman. Så fort hon avslutat en kur med antibiotika dröjer det bara någon dag så får hon feber igen. Igår tog han henne till lättakuten och de fick ta prover på henne så hon inte också har fått Ecoli bakterier som han haft problem med. Det kommer ta några dagar att få svar.

Känner mig så obeskrivligt trött och orkeslös men det kanske beror på den psykiska påfrestningen av att jag oroar mig för hästen? Haft ont i magen i ett par dagar och mått illa med. Kanske psykiskt, vet inte riktigt. Skönt när allt detta är över, det är så jobbigt att inte veta vad som kommer hända.

Olycksdrabbad dag

Idag har det ju varit värsta snökaoset här i Stockholmsområdet. På väg till stallet ser jag en bil som är krockad, helt intryckt i fronten och står på sidan av vägen. I stallet får jag höra att det är en tjej i stallet som krockat med bilen och hon sitter på akuten och ska röntgas men är som tur är inte allvarligt skadad. Får också höra att när de ska ta in hästarna idag ser de att Hawkie, (en valack i vårt stall) ligger ner och de går fram till honom. Då visar det sig att han har brutit benet så illa att det inte finns något att göra för att rädda honom.  Veterinären kommer ut  och nödslaktar, fy vad tragiskt.
 
Något positivt i allt elände idag var att Sixten såg bättre ut i vänster framben när jag longerade honom för att kolla!!


Vänner är fint att ha...

Charlie och Sixten leker i hagen









Återbesök på kliniken på fredag nästa vecka, håll tummarna för oss. Tyvärr ser Sixten lika halt ut som tidigare. Han vilar helt och hållet, får små korta promenader men annars är det bara hage på dagarna.

Börjar sakta sjunka in

Ja vad ska man säga. Har väl förstått att det här med hästen verkligen inte ser ljust ut. Funderar en del på vad som ska hända nu och framöver. Ringde och pratade med veterinären i förrgår som tog hand om Sixten första gången han blev dålig.  Frågade henne vad hon trodde var rimligt att hoppas på framtiden och hon trodde väl kanske inte att det var någon idé att försöka köra igång som förut, alltså med mer intensiv träning. Blir han frisk från inflammationerna kan han gå som promenadhäst med lite lättare träning och kanske hålla för det. 

Det är ju inte alls vad jag vill. Jag vill ju träna och tävla. Kanske får jag försöka hitta ett nytt hem åt Sixten om och när han blir bra, blir han inte bra så  finns det kanske inte så mycket mer att göra för honom. Vill inte tänka på det, det är för sorgligt.

Klinikbesöket idag med pålle

Jag och Päivi var med Sixten på hästkliniken idag för hältutredning. Fick bekräftat vad jag  har känt,  han är halt på vänster framben 1-2 grader på böjt spår i vänster varv. Visade även 1 gradig hälta i sitt spattben dvs höger bak i samma varv. Vi var där klockan nio på morgonen och åkte därifrån strax efter två, en lång dag är så trött. Veterinären började med att släcka hältor och sen röntgades han och sen sprutades han med Cortizon. Är ordinerad antiinflammatoriskt också och vila med promenader för hand till återbesöket om 3 veckor. Glädjande nog visade röntgen bara det gamla vanliga och inget nytt negativt. Spatten såg mer utläkt ut än tidigare och det är positivt.  Hoppas att han repar sig fort!

Bokat tid på kliniken...

Red igår igen en liten stund efter några dagars vila för att kolla om Sixten kändes bättre i sitt vänstra framben.  Tyvärr så kändes det nästan ännu värre än förut, han gick riktigt orent. Nu har han haltat i tio dagar så imorse ringde jag och bokade tid på kliniken och fick en tid på lördag morgon. Bra att de börjat ha lördagsöppet! Det är så svårt att få med sig någon som kan hjälpa till på vardagarna och jag har inte tränat nog på att lasta själv. Men det skulle säkert gå bra det med och speciellt om det finns hö i transporten så skulle nog pållen snällt stå kvar medan jag sätter mellanväggen och bakbommen på plats.

Tävlingen idag!!!

Den här dagen blev hur kaotisk som helst men slutade bra ändå :)
Det började med att jag på vägen till tävlingen snopet kom på att jag glömt tävlingskavajen hemma. Morr. Är osäker på om man får starta i skjorta om det inte är varmt väder förstås för då brukar det gå bra. Men +1 var nog inte tillräckligt varmt ändå. Ringde Nina helt förvirrad eftersom jag trodde att hon bodde kvar i Bandhagen som ligger nära Farsta Ridskola fast hon flyttade till Solna för typ ett år sen.  Hon kanske hade en kavaj jag kunde låna eftersom hon tävlat mycket. Hon befann sig i Solna centrum så det skulle ju aldrig funka. Ringde maken och bad honom komma med kavajen, tänkte att han kanske skulle hinna iallafall. En nätt liten resa på 5 mil sådär...

Miss nr 2: Jag hade beräknat starttiden helt galet så när jag och Martina (och Sixten förstås) kom fram till tävlingen hade jag 3 ekipage innan det var min tur. Alltså ungefär 15 minuter att ta ut hästen, klä på och rida fram!!! Blev uppläxad av överdomaren som undrade hur jag kunde vara så ansvarslös och komma så sent osv, osv. Jag sa att "du har helt rätt men det inträffade lite oförutsedda saker och dessutom är jag inte särskilt rutinerad på att tävla". Efter mycket om och men och räknade från funktionärer och den sura (men snälla) överdomaren tilläts jag starta iallafall sist av alla. Yes, då hade vi inte åkt förgäves. Kavajen kom i tid, lycka.



Han var så duktig på tävlingen fast hörnen var ganska läskiga så hörnpasseringarna blev sådär. Sen stod han inte riktigt still i en av halterna så det drog ner resultatet lite. Det var en LC:1 och vi fick 57,04 %. Det var faktiskt vår första tävling ever som ekipage och det gick bättre än jag vågats hoppas på. Jätteroligt. 


Imorgon är det dags...

Dressyrtävlingen ja, det är det som händer imorgon. Det ska bli så roligt. Är inte speciellt nervös faktiskt, har inte tid att vara det och det är ganska skönt. Det är så mycket som ska göras hela tiden hemma och med barnen och i stallet. Idag ska jag feja lite extra: putsa och smörja utrustningen, försöka få min vita och kissgula häst lite mer vit samt se till att allt blir packat. Licensen har jag inte fått än men jag tror att kvittot räcker som bevis. Grönt kort och Sixtens pass måste också med. Martina ska med och hon ska fota lite så jag kommer att lägga upp några foton här på bloggen efteråt.


Tävling på söndag

Nu har startlistan kommit ut för dressyrtävlingen på söndag och jag är med på den. Kul! Var och inhandlade tävlingsskjorta idag och ett svansskydd till hästen.  Han skaver alltid svansroten när han åker transport och det blir så fult. Tränade igår för Lisa på programmet och det gick megabra.

Hoppträning

Var med på vår första hoppträning på väldigt länge igår. När vi kom in i ridhuset var en bana uppbyggd med hinder på säkert 1,20 och jag kände ett sting av nervositet och tänkte att "bara hon inte tror att jag ska hoppa på de där höjderna".  Vi red fram jag och de andra 4 ekipagen och Sixten var mycket skeptiskt till att ens gå i närheten av hindren med murdelar och ett annat utrustat med en slags röd vaxduk. 

Vi började med cavaletti och sen 2 krysshinder med markbommar före och efter. Meningen var att man skulle sakta av till trav mellan dessa två men det lyckades väl sådär för oss. Sen hoppade vi titthindrena i följd med 3 galoppsprång emellan och jag fick ett stopp först på muren. Efter det gick det som en dans. Näst på tur blev det en kombination med 2 galoppsprång emellan. Tillslut tog vi hela banan på 6 hinder på kanske 80 cm höjd och det klarade han felfritt och vi fick plenty med beröm från tränaren. Oj vad roligt det var och Sixten var så duktig!

Kandar

Hej hopp. Igår fick jag låna Monikas kandar och hon hjälpte mig att prova ut det. Sixten har ju haft det förut men jag är inte så jättevan vid det. Det passade bra trots att Charlie är ganska mycket mindre än Sixten. Kanske stångbettet kunde varit 0,50 cm längre. Red bara ut och skrittade och travade lite eftersom det var hoppning i ridhuset hela kvällen.

Har anmält mig till tävlingen nu och fixat licens och bokat hästsläp, så nu finns det ingen återvändo. Hoppas att jag inte blir bortlottad som är risken med dressyrtävlingar. Nu är det bara till att ligga i hårdträning så programmet verkligen sitter 100%! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0