Länge sen sist...
Det var ett bra tag sen sist jag skrev något på min lilla blogg så jag tänkte att nu får det väl ändå vara dags innan jag tappar alla mina läsare. Sixten går bättre och bättre och det är roligt, men det känns ändå som om vi står lite still i utvecklingen. Och det trots att jag rider för instruktör en gång i veckan. Vi tränar nästan bara på att han ska vara rakriktad och spåra hela tiden men det blir ju lite tjatigt i längden fast jag vet att det är viktigt. Jo förresten, övergångar tränar vi väl också på men jag vill att ridpassen ska vara lite mer omväxlande. Jag får nog tala om det nästa gång nu på söndag. Jag kanske blir för uttråkad av dressyr ändå? Saknar hoppningens action ibland. Tålamod måste man ha som ryttare och särskilt som dressyrryttare tydligen, suck.
Jo för en del kan dressyr bli tråkigt och är man van vid action är det alltid tråkigt att bli stilla stående. Men det är ju även så att man måste grunda bra i dressyr för att göra bra ifrån sig vid hoppningen. Du har ju fått till en toppenhäst med tanke på hur han var för "ett antal år" sedan. Tänk på det de gånger det känns trist, och på vad ni nu har gemensamt jämfört med förut. Många kramar Moi
